Ett centralt verk, inte bara för Marie-Louise Ekmans sjuttiotalsmåleri, utan för tiden generellt. Utställd första gången på separatutställningen på Galleri Heland 1973.

I en text av Olle Granath, Moderna Museet fd chef, beskriver han förvandlingsnumret som ”Ett sätt att handskas med bristen på logiska sammanhang och något slags underliggande förnuft är att sudda ut gränsen mellan människa och djur. Människorna beter sig som djur och djuren som människor"…"Den sedliga damen med sin handväska och hatt är inte klar när hon är spritt språngande naken utan avklädningsakten fortsätter för att visa att därunder fanns en apa under vilken det fanns en, praktfullt utrustad, man under vilket det fanns en vit fågel som, i målningens näst sista ruta, lyfter och lämnar en tom, blå himmel efter sig. Där kunde hela historien ha slutat: Exit Marie-Louise Fuchs De Geer Bergenstråhle Ekman som på egna vingar försvinner ut i den blå oändligheten. Den lösningen hade emellertid varit för enkel. Hon stod ju faktiskt kvar framför staffliet med pensel i handen och hade tilldelat sig själv en konstnärsroll. Den rollen måste utforskas och artbestämmas och så gav hon sig ut på vandring bland konstnärskap som fascinerade henne och det gjorde hon med ett barns oförställda nyfikenhet och respektlöshet.”

(Citatet återgivet med författarens godkännande och skrivet med anledning av utställningen på galleri Angelika Knäpper 2008)